Detta påminner mej om en gång för numera bra länge sedan då vi precis skaffat Dunder (stl 12 på skorna). Vi var ute o red o mötte en gubbe som var ute o promenerade med sin hund. När vi kommer nära honom så utbrister han i ett "ÄNTLIGEN"!!!…….. Vi stannar hästarna o frågade vad han sa. Han kontrar med att återigen säga ÄNTLIGEN!!

"Jag har promenerat här med hunden ett tag nu o har sett dessa gigantiska hovavtryck o undrat över HUR en häst med så stora hovar ser ut, å nu har jag äntligen fått se dem!!"

Vi skrattade gott tillsammans o han gav dem en bit av äpplet han hade i handen.Vi träffade på honom många gånger o han hade alltid ett äpple med sig utifall att han skulle traffa hästarna.

Numera är alla här i stan så vana att se oss på varierande ställen o situationer så det är inte lika speciellt längre….

Ha, ha, ha!

Detta var en rolig och trevlig historia. Härligt att du delar med dig. Det är anekdoter likt detta som bland annat gör att det är lite speciellt med våra kusar.

// Lina